Fenomen i plural
Twitter är en aning som en kk-relation. Man kan komma förbi och skriva några rader vid behov, för att sedan vända ryggen till och lämna motparten helt tom i veckor. Man har helt enkelt inga förpliktelser jämtemot varann, man bara är. Enda kravet är att man gör jävligt bra ifrån sig när man väl är på besök.
Men faktumet kvarstår dock att man dras till varandra, även fast man nekar det så existerar det ett visst beroende, en törst efter mer. mer. mer. När törsten kommer är den inte särskilt svår att släcka, man går bara på besök och skriver några rader.
Jag gillar twitter. Jag älskar kk-relationer.
Tack.
